Galleri Hedenius

VALV

JURI MARKKULA

22 OKTOBER - 21 NOVEMBER

“I början av andra året på Mejan (KKH) såg jag en Torsten-målning som bestod av två ovanpå varandra böjda former, sammanmålade med fält av pastos, till synes slarvigt målad färg. Översta bågens övre linje visade en riktning i bildrummet och understa bågen försökte kränga åt andra hållet ut ur bildytan och den sammanfogade ytan fick av de motsatta riktningarna en märklig dynamik. Den bilden tog starkt på mig och en stor del av andra året på skolan ägnade jag mig åt att försöka avkoda det jag hade sett.

Jag började använda färg på ett annat sätt och kom efterhand fram till en grundteckning med kryssvalvsmönster vars bågar samtidigt kunde ses som en inåtrörelse och utåtrörelse. Jag gjorde också en serie med tolv valvteckningar som senare såldes i en klassportfolio för att delfinansiera en resa till Bilbao, Córdoba, Madrid och Alhambra i Granada.

Valvmotivet har sedan återkommit i olika varianter, bland annat i fyra offentliga gestaltningar varav två är realiserade: WINDY, med fönsterkarmar och spröjs till Varbergs nya station. Fönstren ritades här med hjälp av ett enkelt kommando i CorelDRAW och bildade en förvandlingskedja som i sin tur resulterade i ett ytterst komplicerat snickeriarbete vid översättningen från det digitala till fysiska ekträbågar. Medan GOT – som är en transparent gotisk katedral gjord av laserskuren akryl – hänger i taket på Gullinsalen i Hemse folkhögskola.

Jag växte upp i ett ateistiskt hem och religion pratades det illa om. Det var en annan ideologi som gällde och familjen tyckte att jag skulle befrias från religionsundervisningen. Morgnarna i skolan fram till årskurs sex började alltid med psalmsång till orgelmusik, spelad av klassläraren. Hon befriade mig från religionsundervisningen, men inget alternativ erbjöds och jag fick tillbringa min ateisttimme i en tom skolkorridor, mera utvisad än befriad.

Förbudet och föraktet mot religion var så starkt att när det var dags för mig att revoltera mot hemmets ideal ledde det till att jag för mig själv började knäppa – eller korsa som det heter på finska – mina händer i bön. Jag var inte alls övertygad, men idén om en tro och gesten att utöva den var den mest provocerande reaktion som jag kunde framkalla.

Jag var över tjugo när jag besökte en kyrkobyggnad av egen fri vilja och nyfikenhet.

Många val av motiv – såsom katedraler, altarskåp, dopfuntar och valv – hämtar energi ur det tidigare förbjudna. Med tanke på att det mesta av västvärldens bildvärld härstammar från den kristna traditionen känns det paradoxalt. Motiven är både upphöjda och allmänna. Ihop med övertygelsen om konstens potential att vara den sanna tron blir de relevanta och logiska.

I januari i år, i väntan på barnbarnet, bosatte jag mig tillfälligt i Stockholm. I den lilla lägenheten fanns inte mycket utrymme för arbete men jag hade med mig en storformatsskrivare som jag kunde använda. Skrivaren moddades för andra typer av bläck som ger ett större färgdjup när de printas i lager på varandra.

Valvbilderna som visas på utställningen är resultatet av det arbete som inleddes då. Samma grundform flyttas runt och printas i omgångar, vilket gör att lagren bildar kryssvalvsmönster och djupa färgfält.” - Juri Markkula

Foto: Per-Erik Adamsson