Storm är Anja Fredells (1990) första soloutställning på Galleri Hedenius.

Anja Fredell kommer ursprungligen från norra Värmland men är nu verksam
i Göteborg där hon studerade vid HDK-Valand (2016–2021).

Hon arbetar framför allt i den textila tekniken tuftning men även i keramik.
I utställningen Storm rör sig Anja Fredell kring temat att kapitulera inför något större än en själv. Detta något kan vara en gemenskap, ett naturfenomen eller döden. Fredell utforskar maktlösheten, men också möjligheten till frihet från oss själva, som går att förknippa med denna kapitulation.Utställningen ekar tillbaka i tiden genom en parafras på Hieronymus Boschs verk Lustarnas trädgård. I Lustarnas trädgård konfronteras vi med konsekvenserna av den oreflekterade hängivelsen åt njutning. Triptyken presenterade konsekvenserna av denna hängivelse på ett tydligt sätt för dåtiden människor. I Fredells tolkning av verket lämnas dess budskap i dunkel, vilket kan tolkas som ett uttryck för en samtida avsaknad av gemensamma ideal. Fördunklandet uppstår delvis genom den textila ytans mjuka och ojämna struktur, men även genom att motiven avsiktligt lösts upp och smälts samman. En annan välkänd symbol som används i utställningen är dödskallen. På väggen med dödskallar är de lågt hängande skallarnas särdrag möjliga att urskilja; uppåt väggen upprepas upplösningen genom att deras karakteristika blir allt mer diffusa. Gränser och konturer förlorar sin skärpa. Skulpturerna som går under namnet The Charades har transformerats från platta mattor till mjuka skulpturer. De försöker vara något de egentligen inte är och gör därmed motstånd mot en tingens ordning och sin ursprungliga natur. Anja Fredell arbetar slutligen med vatten och dess rika och sammansatta metaforik. I vattentolkningarna gestaltas människans sinnesstämningar med avstamp i naturens hav, sjöar och vattendrag. Vatten tillåts beteckna lugn, tröst och läkning, ändlöshet, kaos och fara. En storm till havs kan påvisa människans litenhet inför en övermakt; en erfarenhet som paradoxalt nog kan rymma en känsla av befrielse. Stormens storhet gör det möjligt att släppa taget om självbespegling och rädsla. En storm kan likaledes representera det otämjdas förlösande kraft, eller förstörelsens gåtfulla eftersvall. I Tove Janssons novell Filifjonkan som trodde på katastrofer utsätts Filifjonkan inte bara för en kraftig storm som förstör hennes hus och egendom, utan också för en överväldigande rädsla. Paniken leder emellertid till ett oväntat resultat; hon känner sig plötsligt lugn: ”Det besynnerliga var att hon plötsligt kände sig alldeles trygg. […] Men varför skulle hon egentligen oroa sig? Katastrofen hade ju äntligen kommit”